När allt var som värst så träffade jag E som jag är tillsammans med nu. Då var han bara en snubbe som alla andra som kom förbi för att låna vårat kök och skjuta i sig droger. Men han var annorlunda, han sa alltid hej till mig och var glad att se mig. De andra sket fullständigt i mig, och jag var för rädd för att säga hej så varför skulle dom bry sig? Men E såg mig alltid, i hans närhet så kände jag mig som en människa igen och J hade respekt för honom, han var aldrig våldsam eller elak när E var där.

E räddade mig en gång när J hade fått en fruktansvärd psykos. E hade kommit till oss några timmar tidigare och brunnit av på soffan, det gick inte att väcka honom. Sen vart J helt psycho, han trodde att han var i krig och att vi skulle vända oss emot honom och döda honom, och jag var helt övertygad om att han skulle döda mig först. Jag hade sån fruktansvärd panik och ruskade E allt vad jag kunde men ändå diskret så att J inte skulle se, och tillslut började jag få liv i honom. Han öppnade sina ögon en millimeter och såg mitt skräckslagna ansikte och vart klarvaken direkt. Han såg att något var fruktansvärt fel. Han tog med sig J ut i köket och lugnade ner honom och jag kunde pusta ut.

E blev min räddare. Men J var svartsjuk. Han körde sina mindgames med mig och fick mig tillslut att tro att E hatade mig, att han egentligen bara var falsk och låstades vara snäll. Jag trodde honom tyvärr och när J sista gången misshandlade mig och jag lyckades fly så var den enda jag ville ringa E, men jag vågade inte. Jag satt på en grusplan bakom vårat hus med blödande fötter och hade ingen människa i hela världen jag kunde ringa till. Jag kommer aldrig glömma den känslan.

Mina föräldrar tog med mig till malmö efter det. Jag hade försökt lämna J så många gånger men alltid gått tillbaka så nu fick det vara nog. Jag fick sitta 4 dagar på ett hotell i malmö och klarna till i skallen, sen for jag hem och åkte direkt till E. Han hade ringt mig när jag var i malmö och jag fattade att han aldrig varit arg på mig, att det var J som hittat på allting.

E och jag blev bästa vänner, han tog hand om mig och skyddade mig. Jag var så fruktansvärt rädd när jag hade lämnat J och efter två år av misshandel så kunde jag inte lita på någon förutom E. Vi pratade om allt, och jag fick snabbt känslor för honom men jag visste bättre än att förstöra vår nyfunna vänskap med ett förhållande. Jag var inte redo, och det var inte han heller.

E har alltid gått på morfin, och jag fick testa dolcontin första gången med honom och fastnade direkt som jag alltid gör med nya droger. Jag började dricka kork (GBL) och ta benso och doll, och lyckades hålla mig från tjacket i en månad innan jag klev på igen.

Sen kom han in på sub-teamet och jag var helt urspårad på tjacket igen, jag hade fått en egen lägenhet och knarkade helt okontrollerat. Jag valde att ta avstånd från min bästa vän i hela världen bara för att han skulle få en bättre chans att bli drogfri. Det var det smärtsammaste jag någonsin gjort, men jag gjorde det av kärlek. Vi hade sporadisk kontant under sex månader sedan vart han utkickad ur teamet och flyttade hem till mig. Det var vid den här tiden för två år sedan.

Under de sex månaderna vi inte träffades så försökte jag hitta någon som kunde ta hans plats. Det gjorde så fruktansvärt ont att inte ha min bästa vän i mitt liv och jag försökte fylla hålet med droger, vänner, sex ja allt möjligt. Det enda jag fick var falska vänner och en massa sexuella övergrepp. Jag ville ha kärlek, och dom ville ha ett luder.

När E flyttade in hos mig så började han naturligtvis knarka okontrollerat han också, han klev på tjacket och vi hade faktiskt roligt under den tiden. Sedan muckade en vän till oss och han flyttade också in hos mig. Så nu bodde vi tre tjackpundare i min etta på 45kvadrat.

Vi var helt bortom denna värld alltså, vi knarkade så mycket att det var helt sjuk. Vi hade skitroligt för det mesta, och vi experimenterade med massa nya nätdroger som vi kommit i kontakt med via en kille som var väldigt generös om jag säger så. Vi spenderade nyår hos den här killen, och jag var on top of the world. Det är den här tiden jag längtar tillbaka till när drogsuget kommer över mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...