Sen började det gå utför. E tog en massa dumma beslut när han gick på alldeless för mycket benso, och våra skulder växte. En kväll bestämde han sig för att göra inbrott hos killen med nätdrogerna för att kunna betala skulderna, och torskade. Efter det vart det farligt att gå ut, vi hade folk som var efter oss. De var folk som spanade utanför lägenheten och jag gick aldrig ut ensam.

Det vart svårt att få tag på droger för alla hade vänt oss ryggen. E fixade det han kunde men vi var för det mesta dåliga. Jag hade börjat gå på morfin och sub vid den här tiden, men hade inte släppt tjacket. Det var först mot sommaren när vi hamnade på sjukhus som jag började fundera på att lägga ner tjacket.

Vi låg på infektion tillsammans, jag hade åkt in för en frossa ett par dagar innan E men vi hamnade tillslut brevid varandra. Jag hade en allvarlig infektion i njurarna och E hade blodförgiftning. Vi fick veta att han har Hepatit C men att jag inte har det, jag blev så förbannad på de inkompetenta idioterna, jag visste ju att jag hade hepatit så jag krävde ett nytt prov men det var också negativt. Efter det slutade jag dela spruta med någon.

Några veckor efter det hamnade jag på psyket, då var jag verkligen färdig med tjacket. Jag låg och tände av där i två veckor och berättade för socialtjänsten och min familj om mitt missbruk och att jag ville ha hjälp att sluta. Naturligtvis sa dom, och jag skrevs ut.

Jag klev inte på tjacket igen, förutom någon enstaka gång, men jag började däremot gå på doll, benso och sub regelbundet. Det blandat med mina 11-nånting mediciner. Tiden gick, jag började tappa hoppet och lusten att få någon hjälp. Jag började gå upp i vikt eftersom jag slutat med tjacket och börjat äta igen, blandat med medicinerna och att jag aldrig gick ut gjorde att jag blev fet - snabbt. Nu ville jag verkligen inte gå ut, det blev en ond cirkel och månaderna bara gick utan att jag soc kom fram till någon lösning.

När dom tillslut började prata om behandlingshem hade jag tappat lusten totalt, då hade jag bestämt mig för att knarka ihäl mig. Soc hotade med LVM och jag for på besök på ett behandlingshem bara för att göra dom nöjda. Jag träffade en tjej jag pundat rejält mycket med där uppe och skrevs in två veckor senare. Jag var där i 4 månader.

Det var den 1 februari 2011 jag lämnade E och for på behandling. Jag trodde då att vi skulle se varandra på min första permis efter 30 dagar. Vi träffades inte förens den 9 oktober, alltså 8 månader senare. E vart häktad två dagar innan min första permis, därför tog det sån tid.

Jag hade föreställt mig att allt skulle bli bra när han muckade, att han skulle vara drogfri och att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar, men riktigt så enkelt blev det inte. Han försökte naturligtvis hålla sig drogfri men lyckades inte, och jag blev fruktansvärt medberoende. Jag funderade ett tag på att kliva på själv men har inte gjort det. Vi gör det bästa vi kan, nu hoppas jag bara på att han ska få hjälp så vi kan leva ett normalt liv.

 

Nell

25 december 2011 21:42

Vad intressant det är att läsa om dig och din historia. Vad är doll? Hur har det varot för dig i skolan? Har du kännt att du haft någon koncentrationssvårighet, dyslexi eller så menar jag? Tänker på dig och hoppas av hela mitt hjärta att du inser att kliva på drogerna inte skulle hjälpa dig. Håll dig drogfri och tänk på din framtid även om du älskar e mer än något annat han behöver nog se dig som en förebild så att han också lägger av med skiten. Inte för än då kan ni dela ett riktigt liv och kanske bilda familj. Det är inte rätt mot barnet att ta droger!

Ta hand om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...