Jag blev väckt av ett sms från min mormor där hon frågade mig om jag ville följa med på tacksägelsegudstjänst imorgon. Dom skulle tända ljus för min morfar som gått bort. Det var en fin känsla jag fick när jag tänkte att idag kan jag säga att jag finns där utan att vara rädd för att jag ska ställa in i sista sekund. Idag kan min familj räkna med att jag dyker upp när jag säger att jag ska det, och bäst av allt, att jag är drogfri när jag gör det. Det kändes så jävla bra att hon frågade mig, jag är så tacksam att jag idag kan finnas vid hennes sida så hon inte behöver gå igenom sorgen ensam.

Jag har skrivit om det förut, men jag säger det igen. Det är helt fantastiskt att vakna på morgonen och den absolut första känslan du känner är tacksamhet! Tänk om man fick börja varje dag på det viset.

Jag är full av harm. Särskillt mot en person..

Han har flera gånger fällt kommentarer om min vikt och när jag visade ett kort på mig från när jag var aktiv så sa han att jag såg bättre ut då! Då nästan brann det för mig. Hur fan kan han säga så? Jag såg döende ut! Förstår han inte hur det sårade mina känslor och min självkänsla?

När en människa sårar mina känslor så tar det lång tid att läka det förtroendet.. Och han är inte ens medveten om vad han har gjort. Han har en sån jävla skev kvinnosyn!

Jag blir så jävla ARG!

Känner mig sårad och det gör mig förbannad. Jag hatar att känna mig värdelös..

Jag var iallafall på en begravning idag, den var jättefin. Värkligen så som jag vill ha min begravning en dag..

Jag har varit lite av besatt av tanken på min egen begravning sedan jag var mycket liten. Jag har planerat den sedan jag var i 7årsåldern. Är det friskt?

Nästa fredag är det också begravning, fan det är mycket nu.

Nu ska jag titta på en vampyrs bekännelse det var en av mina favoritfilmer när jag var 13-14 år.

Jag blev erbjuden jobb ikväll. Jag är intresserad som fan men jag vet inte hur ja kommer klara att jobba 24timmars pass när ja nu jobbar 4timmar! Det är jobb som personlig assistent åt en kille som också har beroendesjukdomen så det kan nog bli väldigt roligt och givande! Om ni undrar vad det är på bilden så är det mitt armveck.. Har världens hål efter alla sprutor jag tagit, alltid på samma ställe. Vet inte varför jag lägger ut den med det här inlägget. Det bara blev så..

Det blev inga P-piller för mig idag, dom hade stängt på ungdomsmottagningen. Men jag gick på återfallspreventionen iallafall och det gick bra, fast jag kände mig inte så engagerad för att jag är sjuk..

Efteråt gjorde jag min hemläxa som jag fått av psykologen. Att gå längs storgatan ensam och gärna sitta på torget en stund och känna hur ångesten minskar. Detta kommer från att jag har en enorm rädsla att stöta på mitt ex därför undviker jag att vara på stan ensam långa stunder. Det gick bra iallafall, jag kände mig väldigt lugn hela tiden. Jag gick in på akademibokhandeln och såg en bok jag bara var tvungen att köpa! Annika Östberg - Ögonblick som förändrar livet. Jag har träffat henne en gång, det är en fantastisk kvinna! Min far har varit helt faschinerad av henne i alla år och det har smittat av sig på mig.

Efter jag köpt boken så gick jag bort till lokalen där vi har NA möten, klockan var bara runt tre och mötet börjar inte förens 19 så jag tänkte jag sitter väl där och läser boken ett par timmar. Det var väldigt skönt att sitta där på min trygga plats och koppla av med en bra bok, även fast jag är sjuk och inte mår så bra fysiskt.

Efter ett par timmar började folket trilla in och jag kände mig bara sämre och sämre, tillslut kände jag bara att nej jag fixar fan inte att va kvar. Jag såg till att killen jag delar onsdagarna med dök upp så han fick ansvaret att ta hand om kvällens möte sen ringde jag farsan som kom och hämtade mig.

Sen hände något.

När jag var på väg ut genom dörren möter jag två män som jag aldrig vill träffa igen. Båda dom här männen har gjort saker mot mig som jag aldrig kommer att kunna förlåta dom för. En av dom såg mig inte men den andra (han som gjorde det värsta) såg mig djupt i ögonen och den sekunden vi såg på varandra kändes som en evighet. Jag kände den där djupa äckel-känslan jag fick senast vi träffades och jag ville bara krypa ur skinnet på mig själv. Den gamla skammen väcktes och jag höll på att få en panikattack. Som tur var kom min pappa precis då så jag skynda mig till bilen och åkte iväg. Jag berättade inte för honom vad som hade hänt.

Jag tror Gud hade någonting med det att göra, att jag kunde sitta där i lokalen så länge men att jag bestämde mig att åka därifrån (vilket jag aldrig gjort förut) vid just den tidpunkten. Och att min far kom när han gjorde, jag hade inte klarat av att vara där en sekund till.

Nu sitter jag hemma och ser på simpsons på 6an, jag kan inte riktigt släppa obehaget av att de där männen dök upp på min heliga plats, där jag alltid kännt mig trygg..

Jag sjukanmälde mig från jobbet både idag och imorgon, jag tror knappast förkylningen har gått över tills imorgon anyways så..

Men jag har ändå en del grejjer på schemat idag, jag ska åka in till stan och ha återfallsprevention på ungdomsrådgivningen men innan hade jag tänkt hinna gå in på ungdomsmottagningen och skaffa P-piller. Jag har verkligen ingen lust att bli med barn nu. Jag har alltid trott att jag inte kunnat pga en grej mitt ex gjorde men nu börjar jag tro att det kanske bara hade med drogerna att göra, att jag aldrig blev med barn för att min kropp inte mådde bra. Jag har ingen aning, men för att vara på den säkra sidan så skaffar jag P-piller, för jag vill verkligen inte behöva göra en abort. Jag tror inte ens jag skulle klara av att göra det, även fast jag inte vill ha barn nu.

En dag absolut, då vill jag ha barn. Men inte föräns jag har ett par drogfria år på nacken, ett fast jobb med hyffsad lön och ett bra boende. Det är mina krav för att sätta ett liv till världen. Som tur är har min pojkvän samma tankar kring det.

Ikväll är det möte! Woohoo! En barndomsvän ringde mig häromdan och ställde frågor om NA, jag tror han verkligen är intresserad. Jag sa att det är möte ikväll och att jag kommer va där någon timme tidigare för att jag öppnar idag, jag hoppas han kommer.

Hoppas hoppas hoppas!

Godkväll medmänniskor, jag är sjuk.

När jag vaknade imorrse så kände jag bara Nej nej nej, jag har inte tid att va sjuk! Jag hade bestämt träff med min pojkväns mamma, sen råba och sen eftervård. Två av tre saker klarade jag av iallafall..

Jag for in till stan och fikade med min pojkväns mamma, det var skönt att sitta och prata med henne. Vi har en fin relation hon och jag, känns som att jag kan prata med henne om allt. Vi är på samma våglängd när det gäller vad vi kan göra när han muckar, hur vi kan stötta honom och hjälpa honom. Jag tror nämligen inte på det här med att hota och köra skuldkortet för att få någon att förändra sig och det gör inte hon heller.

Efter det så for jag ut till råba och hade samtal där. När jag kom in och satt mig så trodde kvinnan jag pratar med att jag hade tagit droger eller mediciner för jag såg helt färdig ut, och jag förklarade för henne att jag bara är förkyld, inte påverkad.

Det blev ett bra samtal, fast jag har glömt det mesta nu..

Sen klockan 18 så stod det eftervård på schemat i samma byggnad, jag tänkte försöka hitta en soffa eller nåt att chilla i några timmar innan de började men det var låst in dit så jag tog bussen hem. Och när jag väl kommit hem så kände jag att jag pallar fan inte alltså.. Så jag sket i det.

Jag träffade min pojkväns systerdotter på bussen också, hon som jag skrivit om här tidigare. Och hon är riktigt fast i medberoendet alltså, hon har till och med tagit kontakt med hans kompisar och sagt att dom ska sluta höra av sig till honom! Tjejen är typ 17 år gammal! Helt jävla vansinnigt.

Aja, det finns ingenting jag kan göra åt det. Jag har sagt hur jag tänker och känner och jag får en känsla av att hon tror att jag inte bryr mig om honom och det gör mig jätteledsen. Hon säger att älskar man en person så gör man allt för den personen som om jag inte gör det! suck... Jag känner inte för att försvara min kärlek till honom för en tonnåring..

Han vet hur stark våran kärlek är och det är allt jag behöver, sen får alla andra tycka och tro vad dom vill.

Jag kommer nog att sjukanmäla mig från jobbet imorgon, jag klarar fan inte att jobba när jag mår såhär, även om det bara är 4 timmar...

YES! Jag gjorde det! Jag har skrivit min första låt!

Jag är så jävla nöjd jag vill att hela världen ska veta att JAG har skrivit en låt! I'm fucking awesome!

Jag tycker att den är bra, sen får ni tycka va fan ni vill. Det är rätt coolt med tanke på att jag lärde mig spela gitarr för ett par månader sedan bara..

okej okej nu ska jag sluta skryta..

Låten heter iallafall "something ok" och jag kanske lägger ut den här framöver, den som lever får se!

Jag sitter och skriver en låt och det går frammåt..

Jag har försökt mig på det innan men det har bara blivit typ två rader eller så har jag skrivit ner texten men sen inga ackord så jag har ingen jävla aning om hur jag hade tänkt att den skulle låta när jag hittar den sen.

aja, den här låten kom till mig bara. Jag har skrivt första versen och refrängen/början på refrängen jag har inte bestämt mig än. Och denna gång så spelade jag in när jag spelar den så att jag inte glömmer sen hur jag hade tänkt att den ska låta, för även om jag skrivit ner ackorden ibland så kanske jag glömmer hur jag ska sjunga den. Jag kan knappt tro det själv men jag är förjävla nöjd alltså! Och jag till och med gillar min sångröst när jag hör den inspelad. Det trodde jag aldrig! Ni vet hur man hatar sin egen röst när man pratar på en inspelning? Jag antog att min sångröst skulle låta lika förjävlig men jag blev positivt överraskad. Jag är glad att jag slutade röka och satsade på detta!

När den är klar så lägger jag nog ut den på internet nånstans om jag lyckas hitta nån bra mikrofån och så.. har provat använt webcam och mobilen och det blir fan inge bra alltså..

Förutom det så känner jag att förkylningen kryper sig närmare. Jag hade ont i halsen när jag vaknade imorrse och nu sen jag suttit och spelat så har det blivit mycket värre, känner mig jävligt risig alltså. Men jag har fan inte tid att va sjuk! Jag har för mycket att göra!