Svar på kommentar;

Jag vet inte exakt när eller varför jag började känna mig annorlunda, jag gjorde bara det. Jag jämnförde mig med min bästa vän och min bror och i båda fallen så dög jag inte. Min mor klagade mycket på mig, att jag var för jobbig och så, det kan nog ha bidragit.

Jag har många gånger frågat mig själv varför jag inte slutade knarka medans jag kunde, men det är det missbruket gör med en, man inser det inte förens det är för sent. Jag insåg inte vad jag höll på med förens jag var 19 år och hade använt sprutor i flera månader att "shit jag är sprutnarkoman". Jag satt på bussen hem och hade nyss varit och handlat och ordet "sprutnarkoman" bara ekade i huvudet på mig. Insikten skrämde mig så jävla mycket att jag nästan kräktes över mina skor. Innan dess hade jag inte direkt reflekterat över det här med missbruket och sprutorna.

Sen när jag började misstänka att jag hade hepatit så lovade jag mig själv att sluta, men kunde inte, och då började jag fatta hur starkt beroendet faktiskt var.

Jag tror inte att någon hade kunnat stoppa mig. Jag har många gånger svurit och förbannat mina föräldrar att dom inte stoppade mig, men egentligen så vet jag att dom inte hade kunnat hur mycket dom än ville. Sanningen är att dom inte visste, dom kanske misstänkte nån gång men dom visste inte sanningen förens jag själv berättade när jag låg på sjukhuset. Jag hade vänner i gymnasiet som gjorde allt dom kunde för att jag skulle sluta, en av dom anmälde mig till soc till och med, men det funkade inte. Jag ville inte sluta och jag ville inte ha hjälp.

Jag antar att jag har haft drömmar och så, men Ja, jag la ner allihop och nu minns jag inte ens vad det var. Jag hade väldigt mycket principer som jag stog fast vid, men de flesta tog J ifrån mig och resten har jag gått emot alldeless själv. Missbruket har förändrat mig, jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker om saker och ting längre.

Hoppas det besvarar några av dina frågor..

 

Anna

29 december 2011 10:20

Hej igen!
tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor, det betyder mycket att du tar dig tid att svara. Jag tänkte på det du skriver om att du drämt mardrömmar om ditt ex nu nyligen, att det kanske har att göra med att du "rotar" i det förflutna nu igen. Du har ju skrivit om ditt liv, svarat på diverse frågor osv och på det sättet kanske ditt undermedveta åter börjar processa de delar som inte är bearbetade..? Vad vet jag. Hur som helst så är det intressant att ta del av dina reflektioner och tankar kring ditt missbruk, varför det blev som det blev och att du inte tror att det hade kunnat gå att stoppa dig.

Du skrev ju bl.a att dina kompisar försökte och att soc kopplades in och ÄNDÅ så fortsatte du. Då är ju frågan, vad gör man när man ser att någon mår dåligt och är påväg in i ett missbruk - eller redan befinner sig där? Hur ser du på soc roll?

Känslan av att vara annorlunda som du beskriver låter så sorgligt att höra, jag tror iofs att alla vid något tillfällle känner sig annorlunda - men antagligen inte i samma omfattning som du gjorde. Jag tror också att många har perioder i tonåren när man beter sig mer eller minder dumt, men att det ändå inte behöver gå så fruktansvärt illa för det. Att ha äldre pojkvänner som påverkar negativt är ju inte heller helt ovanligt, men även där tycks du träffat helt fel killar för dig. Inte minst han som gjorde dig så illa..

Jag förstår att din självkänsla och självbild antagligen inte är på topp, men kan du ändå se på dig själv och känna att du tycker om dig själv? Även om flera år av dit liv har varit fruktansvärda, inte minst åren med "din bödel" eller vad man skall kalla honom, har du något spår av kärlek och omtanke till dig själv? Kan du förlåta dig själv för den smärta du orsakat dig och se ditt eget värde, eller hur fungerar det?

Du svarade också på min fråga om drömmar och vad som hände med dem, att de försvann. Hur ser det ut idag, finns det något som du drömmer om, eller som känns jätteviktigt för dig?

Precis som förut, om du vill och orkar så får du gärna svara - annars så hoppa över det. Ha en bra dag :)/ Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...