Idag har jag mått bättre, trots att jag varit ensam nästan hela dan.. hatar det :(

Börjar krypa ner i självömkan och depression känner jag.. Tycker det är synd om mig för att jag är så fet och inte kan knarka bort min groteska övervikt och jag tycker att nån annan kan få fixa det åt mig. Jag önskar att jag hade adhd så jag fick äta ritalina eller concerta och bli av med alltihopa på ett "lagligt" sätt. För om jag äter det utan recept så är det mitt missbruk som är igång igen, men skulle ja få det av en läkare så är de ju okej? Hör ni va sjukt va..?

Vill räcka ut tungan och peka finger åt hela världen idag känner jag. Det luktar fisk här för att jag åt en äcklig makrillmacka förut. Jag svettas för att jag är sjuk och snart kommer min pojkvän hem och då vill jag ju att han ska tycka att jag är fin, inte "oj där sitter hon och är fet och luktar fisk"!!

Jag ser mig själv som en grotesk jättekvinna som får andra att frysa och gå vilse i min enorma skugga, men jag hoppas hoppas att andra inte ser mig så. Jag har alltid haft en ganska skev syn på mig själv och min vikt, och jag har pendlat mellan undernäring och övervikt hela mitt liv, så det kanske inte är så konstigt att jag otrivs så in i helvete i min kropp just nu.

Missbruket och depressionerna har gjort min vikt så pendlande, och nu när jag slutat knarka har jag inget som kan ge mig den där "skjussen" att få ner vikten på kort tid och samtidigt få energi att träna. Jag talar om amfetaminet naturligtvis.. Min kärlek och värsta fiende.

Kärlek för den värme som sprider sig i kroppen när man tagit en panna (spruta), och fasa för den känslan man får när man varit vaken för länge och befinner sig i ett tillstånd där man inte längre kan vara vaken, men man kan ändå inte sova. Omöjligt tänker ni som inte varit där, antingen sover man eller så är man vaken, men ni som varit där vet vad jag talar om. När man inte kan vara vaken och inte kan sova, det är helvetet på jorden.

Sen så har jag en annan kärlek, amfetaminets raka motsats - morfinet. Det saknar jag också, fast på ett helt annat sätt. När jag kliver in i en blommaffär så kräks jag nästan rakt ut av lukten, för det finns tjack som luktar precis så och kallas "blomstertjack". Det finns en del andra saker som också luktar som tjack, men det finns en specifik sak som definitivt luktar som subuxone (citron sub) och det är LOKA CITRON (kräks av tanken) det skulle jag aldrig kunna dricka. För när man skjuter i sig (injicerar) subuxone får man en stark citron/apelsin smak (folk tycker olika) i munnen och den smaken hatar jag. SÄRSKILLT nu när jag slutat ta det.

Satt på en resturang medans jag var i behandling och en av tjejerna jag var där med drack en loka citron och jag höll på att spy över bordet, hon fick flytta sig och sitta längre bort för jag klarade inte av det, och då hade jag inte varit drogfri särskillt länge heller.

Nu när jag varit sjuk så kom pojkvännen hem med bafucin ni vet sånna där halstabletter till mig och jag tog en och höll på att dö! Det fanns en konstig underliggande smak av tjack i dom jävlarna! Vafan är det för fel på mig? Är det bara jag som känner det eller?

Ja nu kan man fråga sig hur jag kom in på det här? Det vet jag faktiskt inte, hade bara lust att spyr ur mig det jag stör mig på för tillfället..

Ska avsluta med att säga nåt positivt om drogfriheten också. Trots allt som är jobbigt med att vara drogfri så är det tusen gånger bättre än allt som var dåligt när jag knarkade. Tack för mig.