Igår vart jag skitsur på min pojkvän. Jag misstänker att det var PMS som spökade för att jag vart skitförbannad över en småsak.. Han skulle komma hem kl 21 men kom aldrig och sen sa han att han somnat på soffan hos sin polare och skulle komma hem idag istället, och då höll ja på att flippa för att han skulle ha gått och handlat innan han kom hem och när han väl berättade att han inte skulle komma så hade affärn stängt, och jag var utan toapapper och cigg!

Så jag fick kliva upp och släpa mig iväg på affärn imorrse istället.. Har lugnat ner mig men jag hatar när han är borta. Tänker alltid "vad har han tagit nu som gör att han inte vill komma hem", samtidigt blir jag avundsjuk på honom som kan va ute och knarka och ha roligt och jag tog det jävla beslutet att sluta knarka. Kanske därför jag blir så sur också..

Hatar verkligen PMS alltså. Fattar inte, borde inte det försvinna när man äter p-piller? Har ingen aning alltså, men det blir alltid såhär ca 1-2 veckor innan.. Tycker det är skitjobbigt!

Hatar att va en bitch. Vill vara den perfekta flickvännen.. Men så har jag alltid varit, har alltid varit rädd för att vara mig själv och skrämma bort mina pojkvänner så då har jag förändrat mig istället. Alltid anpassat mig till deras behov osv.. E har aldrig ställt nåt krav på att jag ska vara annorlunda på nåt sätt, utan det är mitt gamla beteendet som finns kvar att jag vill vara perfekt för hans skull. Hatar det, vill bara slappna av och vara trygg i mig själv.

Vilket tärt inlägg det blev, märks att det är nåt lurt med mina hormoner..

Kommer att ångra detta inlägg sedan, det känner jag redan nu.