Jaha här sitter jag. Jag lyckades ta mig ur sängen tillslut..

Jag skulle ha varit på stan och fikat med några gamla arbetskamrater men det orkar jag inte. Jag vill bara sitta här o tycka synd om mig själv..

Min pojkvän kom ju inte hem igår, men jag har trots det sovit ganska bra. Det är när jag är vaken som det är jobbigt. Jag ringde han för en stund sedan för att påminna honom att han har ett möte på soc idag och det skulle han gå på sedan skulle han väl komma hem.

Jag har ett möte klockan 15 idag, jag ska träffa min handläggare på ungdomscentrum och vi ska prata sysselsättning för mig nu framöver. Jag vet inte ens om jag vill ha ett jobb om jag ska vara ärlig.. Känns inte som att jag förtjänar det eller klarar av det.

Igår på eftervården så blev alla naturligtvis jättebekymrade över min situation, dom ville luska lite i om jag kan få komma in på rehab men jag vet inte om jag vill det heller..

Jag  har sms:at med en kille i gemenskapen nu på morgonen och han försökte också peppa mig att göra nånting, typ åka tillbaka till behandlingshemmet där jag var men det har jag ingen lust med. Det känns som att alla försöker utom jag, jag är på väg att ge upp och på ett sätt skrämmer det mig men samtidigt så orkar jag inte bry mig.

Nu ringde en vän som jag har suttit i behandling med, jag har skrivit om henne förut att jag har varit så orolig för att hon inte velat bli drogfri, men nu verkar hon ha tagit beslutet att hon vill vara det och det är så jävla skönt. Hon sa till mig att det inte är värt att kliva på igen och det är det många som sagt men det fastnade på nåt sätt när hon sa det. Hon betyder jävligt mycket för mig och det är en enorm lättnad att höra att hon mår bra och sköter sig.

Jag har en ångest som jag inte blir av med.. Jag har haft den länge nu, den ligger lixom och gror i bröstet och jag orkar inte känna det längre. Jag inbillade mig när jag vaknade att jag hade tagit benzo men det kändes inte heller nå bra. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, ska jag knarka eller ska jag inte? Inget utav det känns särskillt lockande just nu.

Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag sitta här eller ska jag åka in till stan? Ska jag städa lägenheten eller ska jag skita i det? Ångetsen gör allting så jävla jobbigt, jag vill inte göra nånting.

Jag vill döva mina känslor, det är vad jag vill, men med vad?