Jag var på ett Al-anon möte ikväll. Det är en anhörigetsgrupp för dom som lever med missbrukare/alkoholister. Jag hade väntat mig att det skulle vara ett Nar-anon möte men det gjorde ingenting, jag kom iväg iallafall. Jag har tänkt gå ett par gånger men det har aldrig blivit av för att jag har mina NAmöten på onsdagar också men ikväll så bestämde jag mig för att testa och det var helt okej.

Jag har inte pratat med min pojkvän på hela dagen. Jag vet inte vart han här eller vad han gör eller om han ens lever. Men jag sa till mig själv att jag inte skulle höra av mig, han får ta ansvar för det han har gjort och ringa mig när han vill komma hem. Jag kan inte hålla på och lalla med honom längre.

Men det är svårt.. Det är skitsvårt att inte veta. Men samtidigt skönt. Han har väl förmodligen använt idag också och skämms så att han inte vill höra av sig. Det är det som är mest logiskt.. Eller så har han legat och varit dålig hela dan som han vart sist han använde.. Men jag tror mest på att han tagit nåt och inte vågar säga det.

Jag har iallafall hållt mig sysselsatt idag. Jag for in till stan på ett samtal och sedan till mormor och var där ett par timmar. Jag hjälpte henne slänga massa saker efter att hennes gubbe gick bort nu för ett tag sedan. Det var skönt att få hjälpa till och fokusera på familjen. Men hela tiden hade jag handen på telefonen.. Ringer han nu? Ringer han nu?

Suck.... Vad fan ska jag göra? Jag kan inte leva såhär. Jag älskar honom men det gör så jävla ont att se hur han förstör för sig själv..

Just nu känns det skitbra att sitta här ensam! Helt otroligt! Jag har sovit själv, vaknat själv och behöver inte oroa mig över när han ska gå hemifrån om han ska ut och använda. Det är så skönt att inte veta och inte orka bry sig heller.

Jag trodde inte att det skulle kännas såhär men det är jätteskönt, jag har sovit jättebra inatt.

Idag ska jag ha återfallsprevention kl 14 och jag tänkte inte ringa han innan det iallafall, sen får vi se om jag ringer honom efter men jag funderar på att bara strunta i att höra av mig, han får ta det initiativet om han vill komma hem.

Sen så var det en man som skrev något klokt i en grupp för medberoende på facebook. Han skrev att jag inte ska låta han komma hem medans han har avtändning också och det tål att funderas på.. Sist så var han lika väck dagen efter eftersom han hade tagit så mycket. Så om det visar sig att han tog lika mycket den här gången så ska jag fundera rejält på om han inte får komma hem idag heller. För JAG KLARAR INTE AV att se honom påverkad, sen måste jag försöka förbise allt annat jag tänker på såsom "kommer han att använda mer om han inte får komma hem? tvingar jag honom att sova hos någon aktiv när han inte får komma hem?".

Ja alla dom där funderingarna kommer att finnas hos mig idag, men JUST NU känns det bra. Jag klappar mig på axeln och säger bra jobbat.