Jag hade en sån fin dröm inatt. Värmen från den finns kvar hos mig.

Jag drömde att vi hade en dotter, hon var kanske i 10års-åldern i drömmen och hon var så vacker! Hon var lika blond som min pojkvän var när han var liten och hon var så lik honom. Vi myste och hon sa till mig att det var skönare att mysa med mig för hon var så trött på pappas kliande (min pojkvän har eksem). Hon sa det sådär oskyldigt som bara ett barn kan säga och jag kände bara hur mycket jag älskar henne. En gammal sorg vaknar i mitt hjärta.. Jag vet inte om jag kan få barn..

Jag äter p-piller för säkerhetsskull men jag har i flera år nu varit övertygad om att jag inte kan bli med barn, och även om jag kan det så vet jag inte om jag är lämpad till att bli mamma. Det skulle aldrig falla mig in att få barn i dagsläget, inte heller när jag var aktiv, men kommer jag någonsin att va så stabil i min drogfrihet o livet att jag kan skaffa barn?

Jag har en dröm om att få bli mamma, och när vänner och gamla skolkamrater får barn hit och dit så svider det i mig, när är det min tur?

Nä nu ska jag skriva om nåt annat, jag bli bara så nere av att tänka på det..

Idag är det eftervård och innan det så har jag samtal på råba. Det känns lite olustigt att vara upptagen hela eftermiddan idag men jag måste ju.. Nån gång så måste vi vara ifrån varandra. Förra tisdagen var han ju ute och drack, så jag kan inte låta bli att oroa mig att han ska göra samma sak idag när jag är borta.

Fan... Jag blir så jävla nere. Livet är inte alls som jag hade tänkt mig. Men ändå så är jag lycklig med honom, jag älskar honom så oerhört mycket och jag vet att han älskar mig.

Jag kommer på mig själv att jag drömmer om framtiden med honom, och sen känner jag mig dum. Jag vågar inte hoppas att han kommer att bli far till mina barn eller att vi ska gifta oss, fast det är det jag vill så vet jag att oddsen att det kommer att bli så inte är så stora.

Nä nu ska jag sluta sitta här och dagdrömma och göra nåt vettigt istället.