Igår tog min pojkvän subutex, och inte lite heller. Jag var på väg ut till råba och eftervården när han ringde och jag hörde direkt att han hade tagit nåt. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa att jag skulle ringa upp när jag var klar och vi la på. Sen ringer hans mamma och berättar att han är på väg dit för att han bara gråter och gråter.. Min första tanke var "ångrar han sig verkligen så mycket? är det sant?". Jag hade ett långt samtal på råba och jag fick råd att fundera på om vi ska skaffa varsinn lägenhet istället för att bo ihop men jag vet inte.. Jag vill ju bo med honom.

Jag ringde upp honom innan eftervården och pratade också med hans mamma och jag frågade hur vi skulle göra, om han skulle få komma hem eller om han skulle sova hos henne men hon tyckte att han kunde få komma hem för han såg ju inte så drogad ut...? ELLER HUR! När jag träffade han inne i stan sen så var han så subbad att han satt o kräktes mitt på stan! Han kunde knappt prata..

Mitt medberoende och dåliga samvete kickade in och han fick följa med hem, även fast det inte kändes rätt. Jag kan ju säga att jag inte sovit särskillt bra inatt, jag har bara legat och oroat mig för när han ska sluta andas..

Jag kände det i hela kroppen igårkväll, inatt dör han inatt dör han...

Jag vill ALDRIG känna så igen, och jag sa det till honom att jag vill ALDRIG se honom sådär igen.

Han har naturligtvis bett om ursäkt tusen gånger men det är inte det som är grejjen, jag behöver ingen ursäkt jag behöver att han ber om hjälp!

Idag ska jag iallafall försöka tänka på nåt annat, jag hade tänkt äta lunch med min mormor om jag får tag på henne sen ikväll så blir det väl möte, det var en vecka sedan sist.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...