Det gick bra igår. Jag for in till stan till min pojkväns mamma och träffade hans syster, sedan kom han dit med sin andra syster också satte vi oss ner och pratade. Det märktes att han mådde jättedåligt, men vi fick säga det vi ville ha sagt och nu har vi en plan vad vi ska göra nu framöver. Han är hemma nu, han har sovit med mig inatt.

Men jag är tillbaka i känslan att jag måste prioritera bort det jag planerat för att vara med honom, även om det bara är för den här helgen. Jag hade tänkt gå på stan med min mormor ikväll och se när dom tänder stan och sedan på söndag skulle vi träffas några från mitt förra jobb och hitta på nåt innan en ska flytta.

Men han då? När vi satt och pratade igår så frågade hans mamma om han skulle klara av att hålla sig från drogerna den här helgen och det trodde han väl, för han skulle ju va med mig. Och jag gör ALLT JAG KAN för att hjälpa honom, och om det innebär att svika min mormor och mina arbetskamrater den här helgen så får jag väl göra det, jag kan ta igen det till veckan..

Det känns som att den största pressen och det största ansvaret hamnar på mig, för att det är jag som bor med honom. Det är jag som är med honom hela tiden och ser första hand hur han mår och när han mår dåligt och konsekvenserna av det. Hans familj lider naturligtvis lika mycket som jag, det är inte så jag menar. Men dom lever inte med honom som jag gör.

Jag vet inte vad jag menar.. Naturligtvis mår alla lika jävla dåligt som jag gör i detta. Vi älskar honom så mycket och det gör så jävla ont att se på hur han gradvis försvinner och inte får någon hjälp.

Han ligger fortfarande och sover, jag har ingen aning om vad vi ska göra idag. Vi måste ju typ hålla oss sysselsatta, springa från drogsuget...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...