Jag är så jävla ledsen. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag kan inte fatta att jag har hamnat här!

Hela situationen, hela mitt liv, Allting känns helt baklänges. Att JAG skulle sitta här drogfri och försöka få min pojkvän att sluta knarka kunde jag aldrig för hela mitt liv föreställa mig för ett år sen. När jag träffade honom så lovade jag mig själv att JAG alltid skulle vara den som skulle förstå honom, som aldrig skulle försöka ändra honom och alltid skulle låta han vara den han är, dvs en aktiv missbrukare. För jag var aktiv då och jag kunde aldrig någonsin tänka mig att jag skulle sluta en vacker dag. Vi skulle ju knarka tillsammans för evigt, om nu inte han skulle sluta för då skulle jag sluta för hans skull. Men hur blir det nu då? Ska jag börja knarka igen för hans skull? Tanken har slagit mig både en och två gånger...

Jag står och väger.. Vill jag hellre knarka med honom än leva drogfri utan honom? Jag vågar inte tillåta mig själv svara på den frågan.

Tänk vad mycket lättare det skulle bli om jag bara släppte taget och började knarka igen. Slutade hålla krampaktigt fast i drogfriheten.. Då skulle vi kunna vara tillsammans som vi är menade att vara. Min dröm om att en dag gifta sig och skaffa barn med honom kommer aldrig att kunna bli verklighet. Och det gör ont i mig, för jag älskar honom så mycket och jag VILL JAG VILL JAG VILL ha ett bra liv med honom. Men det känns hopplöst och omöjligt just nu.

Sorgen är ett faktum..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...