Jag vet inte varför ja måste blogga hela jävla tiden. Det känns skönt att få skriva av mig antar jag.. Sen så finns det väl en önskan att någon där ute ska läsa det jag skriver och ha svaren jag söker... hah.. eller hur..

Jag bara gråter hela tiden.. Jag kan inte sluta. Jag kan inte släppa rädslan och sorgen och frustrationen jag känner. Jag skämms.....

Jag var tvungen att ta kontakt med en vän i gemenskapen och berätta hur jag mår. Han blev bekymrad. Sa att det var olikt mig och det lät som att jag va "långt borta"..

Jag är ute o svävar, jag hoppas att jag landar säkert och inte i drogträsket..

Jag vill inte ta ett återfall, men det känns som att det är oundvikligt. Det känns verkligen som att det finns inget annat alternativ. Det är bara en tidsfråga innan det händer. Det är det som är så jävla skrämmande. Det är som att veta att det kommer att smälla men inte när det händer. Det är fruktansvärt!!

   Jag blir ledsen när jag tänker på att Gud kanske har gett mig för mycket som jag inte kan hantera.. Att hans plan kanske går ut på att jag ska ta ett återfall och mista livet eller komma tillbaka efter år i misär för att kunna sprida budskapet vidare...

Det här börjar bli obehagligt.

Jag romantiserar som fan, lyssnar på musik jag gillade när jag var aktiv och kollar hemsidor jag brukade surfa på när jag knarkade osv.. Jag är verkligen ute på farligt vatten nu.

Jag fantiserar hur jag reser neröver där drogerna är billigare och "blir någon" igen. Jag drömmer om att bli smal och framgångsrik i mitt aktiva missbruk. Vad fan är det för fel på mig??!?

Jag vet inte vad jag håller på med...

Jag tyckte att mitt missbruk var "Beautiful disaster". Jag tyckte verkligen det...

Jag hade missuppfattat mitt schema så jag kom till jobbet en timme efter att jag skulle ha slutat och trodde att jag skulle börja då. Aja, det är sånt som händer.

Jag har varit hos mina föräldrar en sväng idag, fick låna lite pengar till malmöresan.

Nu är jag hemma, gick precis igenom minneskortet till min kamera för jag hade tänkt ta med den till malmö. Vilket misstag.

Det fanns blandade bilder där. Men det som slår mig mest är hur satans smal jag var, jag såg sjuk ut på vissa bilder! Men det är nästan jobbigare och se hur fin jag var på andra bilder, jag passar att vara sådär smal! Sålänge jag inte knarkar så skulle jag faktiskt kunna va sådär smal, men då är det ju bara det att jag kan inte bli sådär smal om jag inte knarkar... Dilemma..

Det blir inte bättre av att mitt ex skrev till mig på facebook att han hade hört att jag hade "lagt på mig lite". Hm.. tack för den. Men det är ju sant, jag ser förjävlig ut!

Och mamma ville att jag skulle byta bild på facebook och hon skickade några bilder till mig och jag ser ju skitfet ut på allihopa!!! Fyfaaan alltså!

Är det värt att vara drogfri om jag måste se ut på det här sättet? Är det verkligen det?

Gud, ge mig sinnesro........

Jag somnade sent igår. Jag låg i sängen och såg på tv och kände mig jättetrött, men så fort jag slog av tv:n så började tankarna snurra och drogsuget var enormt. Jag romantiserade och fantiserade och kände sticket i armvecket och ruset i kroppen. Det var fruktansvärt. Jag hade ångest, jag bad menkom av mig hela tiden och började romantisera igen. Jag förstår verkligen inte vad jag gör för fel?? Varför har jag drogsug fortfarande när dom säger att det försvinner efter ett par månader??

Jag vet att allt händer av en anledning, jag måste tillämpa tillit. Jag tror på att Gud visar mig det jag behöver se och jag kommer inte förstå vad det är förens jag är redo för det. Hm.. Nu känns det lite bättre. Tänk vad lite tro kan göra för en.

Det är ingen mirakelmedicin mot drogsug och obehagliga känslor, men det hjälper mig förstå lite bättre..

Idag börjar jag jobba klockan 16. Mina föräldrar ska komma förbi först så jag har panikstädat lite smått nu på förmiddagen. Jag måste fråga dem om jag får låna en slant till europakonventet i malmö för jag börjar känna ångest över att jag har så lite pengar att ta med mig. Jag vill ju kunna köpa grejjer på konventet och så!

Idag har jag varit drogfri i 6 månader och 8 dagar. Eller 188 dagar om man vill räkna så! Yeey me!