Jag har nyss kommit hem. Vart bjuden på sushi av en väldigt god vän i gemenskapen. Vi satt i bilen och snackade en stund när han skulle släppa av mig och han sa en del saker som jag tror jag behövde höra..

Det är det här med min pojkvän. Det känns jättejobbigt alltså, jag vill inte känna på känslorna eller ens tänka tankarna.. Jag älskar honom men jag vet inte om det kommer att fungera. Vill han bli drogfri? Jag vet inte. Innerst inne vill väl alla det..?

Alltså det här kommer att bli ett förvirrat inlägg för jag känner så otroligt mycket saker på en och samma gång just nu.

Min vän sa en hel del bra saker som jag inte har tänkt på. Jag har stor respekt för den här mannen och jag lyssnar på det han säger, även fast det är jobbigt.

Jag minns inte hans exakta ord just nu, men jag känner dom i hjärtat och jag har dom i magen, inte uppe i huvet. Jag har flytt från mina känslor kring det här länge nu. Jag är så otroligt rädd att mina känslor ska svalna, att jag inte kommer kunna leva upp till mina löften. Att vi inte ska älska varandra för evigt och leva drogfria och lyckliga i alla våra dagar. En dag kanske jag ser tillbaka på det här och tänker "Gud vad naiv jag var" men då får det vara så. Det är här jag är nu och det är såhär jag mår. Mitt framtida jag skulle inte vara där hon är om det inte vore för det jag går igenom just nu.

Lite skruvat kanske men that's me. Twisted nisse.

Jag tror jag lever i förnekelse fast jag försöker så hårt att inte göra det. Jag har en sorg innombords som jag inte vill släppa fram. Jag tror att jag börjar förstå att det vi hade tillsammans aldrig kommer att komma tillbaka och att drogerna tog död på våran kärlek. Att drogerna tog det dom skapade från första början och att jag inte kunde rädda det..

Jag älskar det sättet han fick mig att känna, jag älskar den personen jag blev när han såg på mig. Jag älskar att älska honom och se hans leende när vi är tillsammans. Att se hur mycket han älskar mig.

Jag har inte det blekaste vad som kommer att hända när han muckar. Jag är drogfri nu och en helt annan människa än jag var då, och vem är han? Vi har aldrig varit drogfria tillsammans. Kommer det att funka? Kommer jag att ta ett återfall? Hur mycket är min drogfrihet värd?

Det är den frågan som är svårast just nu. Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna offra för min drogfrihet och det skrämmer mig.

Jag kom precis på att det är torsdag och jag ska ringa min sponsor. På återseende.

Godmorgon.

Jag har sovit bra inatt, min vän sover fortfarande. Jag får nog ta och väcka henne snart. Om en timme ska vi ta bussen för hon ska åka och träffa sin advokat.

Jag vet inte vad jag ska göra idag medans hon är där, kanske gå och hälsa på någon?

Snacka om oinspirerat inlägg.. Jag borde inte blogga när jag inte har nått att skriva om.

Men jag satt faktiskt och tänkte på NAmötet igårkväll. Jag är fortfarande uppfylld av tacksamhet och glädje.

Nu tappade jag koncentrationen...