mitt nya halsband!

Nu sitter jag på hotellrummet nere i malmö. Vi kom igår morse och efter lite strul så landade vi på hotellet. Sedan gick vi bort till konventområdet och registrerade oss och fick program. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, det var inte särskillt mycket folk då på morgonen. Några timmar senare var vi uppe i flera undra, och ikväll lär vi nog vara ett par tusen. Alla tillfriskande beroende, alla medlemmar i anonyma narkomaner. Det är helt sjukt stort detta, nästan överväldigande. Det är mitt första konvent så jag känner ingen här förutom dom som kommer från min hemmagrupp, men det gör inget. Det är lixom inget konstigt att gå fram till en människa du aldrig träffat förut och som kanske till och med är från ett annat land och kramas och börja prata, det är så det är här. Alla är så kärleksfulla och vänliga, jag har aldrig vart med om nåt liknande. Det är svårt att inte bli känslosam här, speciellt under talarmötena och maratonmötena. Jag kan inte fatta hur stort NA egentligen är! Jag har ju alltid vetat att det finns i hela världen, men inte förens nu förstår jag hur liten min lilla hemmagrupp är, och hur stor denna gemenskap är! Det spelar ingen roll om jag sitter i samma gamla soffa i lokalen hemma eller om jag sitter här på ett maratonmöte eller på ett talarmöte, jag känner mig lika hemma ändå.

Jag var på ett maratonmöte förut och när jag gick därifrån kände jag bara att det vart för mycket, jag behövde en paus. Så vi gick och åt sen gick vi tillbaka till hotellet för att vila upp oss. Det var inget jag kände att jag måste se på programet på ett par timmar ändå.. Ikväll däremot, då är det MAIN MEETING med COUNTDOWN och alla säger att det är det fetaste på hela konventet, och att jag kommer behöva all energi jag har för att det kommer att bli intensivt. Som vanligt lyssnar jag på dom som gått före så här är vi på hotellet och vilar. Jag tänkte ta ett candlelight meeting efteråt och försöka landa, tror det kan vara bra..

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, jag är kanske inte redo att börja analysera mina känslor och upplevelser än. Konventet är inte ens över.

Men jag är här, jag är lycklig och jag är drogfri. Jag delar kärleken till NA med flera hundra människor från hela världen här den här helgen. Tacksamheten är för stor för ord....