Det gick bättre än förväntat idag hos psykologen. Jag bad medans jag satt i väntrummet och ångesten var total. Jag kände bara att fan jag klarar det inte, men så fort jag kom in i rummet så började det kännas bättre. Jag kunde berätta vad som hände sista gången han misshandlade mig, även om jag inte gick in på detaljer. Det är två andra minnen som jag också har problem med men dom hade jag skrivit ner så han fick läsa dom istället. Han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och det kändes bra.

Idag på jobbet träffade jag min vän vars kille misshandlar henne, jag försöker att inte lägga mig i för mycket men jag VET ju hur det är! Jag vet vad hon måste göra men jag kan inte tvinga henne.. Jag vill inte va en av dom som bara tvingar på andra en massa råd de inte vill höra och sen slutar man umgås. Jag hade en sån vän när jag gick igenom samma sak och jag orkade inte ta åt mig av det hon sa så då slutade vi umgås. Men jag hade en annan vän som bara fanns där för mig istället för att hela tiden tala om för mig vad jag gjorde fel och henne fortsatte jag umgås med, det var lixom värt så mycket mer för mig då.

Så jag vill vara den som finns här för henne, men det är skitsvårt att inte lägga sig i! Jag måste tänka på mig själv också. Jag vill hjälpa men det får inte bli på bekostnad av mitt eget mående. Jag har ju en hel del att jobba med själv också..

Fred och kärlek

Godmorgon.

Jag har sovit helt okej inatt.

Jag är lite nervös för att åka till min psykolog nu på morgonen och börja bearbeta mina trauman. Jag kommer att få upprepa så detalkrikt som jag kan det som hände och spela in det på ett band. Sedan ska jag lyssna på dom banden så ofta som möjligt. Det som stör mig mest tror jag är att jag hatar att höra min egen röst.. Nä så är det inte. Jag ser verkligen inte fram emot att börja prata om det som hände. Jag kan berätta att han misshandlade mig och att förhållandet var hemskt, men att gå in på exakt vad som hände känns inge vidare...

Jag tänker väldigt mycket på min pojkvän nu.. Jag har alltid haft han att luta mig mot sedan jag lämnade mitt ex. Vi var ju bästa vänner innan vi blev tillsammans. Jag saknar honom extra mycket när det blir jobbigt runt omkring mig. Och att se mina två vänner som var här igår ligga och mysa och kyssas gör det inte bättre. Jag vill också ha närhet! Jag vill också kyssas och mysa! Men min pojkvän muckar inte förens 9de oktober. Kan inte fatta att vi har varit ifrån varandra i 6månader och 22dagar.

Jag lovade att vänta på honom och det har jag gjort. Det känns så jävla bra att kunna säga helt ärligt att jag inte varit otrogen. När mitt ex var borta en vecka så hann jag göra både det ena och det andra.. Men det var inte äkta kärlek heller. Jag känner inget behov av att vara otrogen nu, min kille är SÅ värd att vänta på!

Nä nu måste jag hoppa i duschen om jag ska komma i tid till psykologen..