Vilket fint NAmöte. Ojojoj.. Jag bara älskar det! Jag blir så känslosam när jag sitter där och får höra på alla fina delningar. Tacksamheten bara sköljer över mig.

Gud är bra lustig ibland alltså.. Jag var och köpte en ny gitarr idag, en stålsträngad. Jag satt och pratade med en man i gemenskapen om att jag har haft sånt flyt idag när jag handlat. Jag fick rabatt när jag köpte ett par jeans och när jag köpte gitarren. Men varför skulle Gud belöna mig med det när jag misstänker att jag har ett shoppingberoende frågade jag mig då?  Det bara förstärker ju ett dåligt beteende. Och jag vet inte om det var uttänkt från första början eller om han blev full i faan när jag sa det för en liten stund senare när jag bad en man att stämma den så gick det av en sträng. Så nu kan jag inte ens spela på den förens på söndag då han skulle byta strängen åt mig! Snacka om påfrestande att inte få spela nu när jag har köpt den.. Får träna på mitt tålamod som faan. Men det var kanske det som var tanken hela tiden. Vad vet jag? Lustigt är det iallafall.

Jag är ganska trött nu iallafall. Det har varit en lång men bra dag. Ska bli skönt att vila skallen en stund sen.

Jag är kvar i känslorna jag hade igår. Dom hänger sig kvar.

Jag hittade min gamla blogg igår också, den jag hade när jag var tillsammans med mitt ex som misshandlade mig. Det var mycket blandade känslor jag fick när jag började läsa och såg alla bilder på mig från den tiden. Det är kul att se att jag såg fräsh ut på den tiden, jag var fin i håret och hade några piercingar i ansiktet. Men att läsa det jag skrev.. Vilken förnekelse jag levde i.. Jag trodde på fullaste allvar att jag hade VARIT beroende men att jag inte var det längre, trots att jag drack flera gånger i veckan och tog sub så ofta jag kunde. Nånstanns på vägen har jag lixom glömt bort hur mycket jag egentligen drack..

Jag tror jag fortfarande lever i nån slags förnekelse kring alkoholen. Mitt beroende började med alkoholen när jag var 14 år. Men sen har jag mer fokuserat på att jag började knarka och att det var det som var mitt problem. Så är det inte. Jag drack väldigt mycket ända tills för nåt år sedan då jag körde ner mig totalt i tjacket. Och när jag väl drack sedan emellanåt så vart det sånna jävla mängder för att döva smärtan.

Alltså nu kom jag precis på mig själv med att sitta och ljuga för mig själv igen. Jag drack ju för fan cider varje morgon för att skölja ner benzon. Vad är det för fel på mig? Varför har jag så svårt att acceptera att jag är alkoholist och narkoman? Jag är hellre knarkare än alkoholist. Och det värsta är att jag känner att jag har fördommar mot alkoholister ibland! Va i helvete lixom? Jag är ju en själv! Men jag har insett det om mig själv, jag dömmer alltid andra för brister jag själv har... Patetiskt va?

Nä det här måste jag ta upp på mötet ikväll. Jag behöver mina bröders och systrars goda råd känner jag.